Januari 2019. Vintern har varit mild hittillls här i södra Skåne. 

Jag har invintrat fyra samhällen, två stora samhällen och två avläggare som gjordes i juni 2018.

Avläggare betyder att man tar ett par ramar med bin från ett stort samhälle och sätter i en egen bikupa för att starta ett nytt bisamhälle.

Nu får man bara hålla tummarna för att bina överlever vintern.

Januari 2019

Första åtgärden för året blir att behandla bina med oxalsyra. 

Bina kan få ett kvalster som heter varroakvalster och som är svårt att bli av med. Man behandlar med myrsyra under hösten men behandling med oxalsyra måste ske då det inte finns några yngel i kupan och det finns det ju inte nu under vintern.

Man drar upp oxalsyran i en kanyl och droppar mellan ramarna.

Samtidigt med behandlingen får man också ett hum om hur bina mår och hur många det finns i varje kupa. Jag har bin i alla mina kupor och det blev jag väldigt glad för.

Nu på vintern har man ju ingen aning om hur många bin som finns i kuporna eftersom bina sitter i en klotformation högst upp i kupan.

Bilden ovan är tagen genom plasten och de gula klumparna är vax som bina byggt.

Hittade detta lilla Legopaket hos min bihandlare...så sött!!

Det visade sig dessutom att det var en kvinnlig biodlare!

Allt finns med...rökpust, handskar, bidräkt, kupa, honungsburkar och ramar med bi.

I mitten av mars kunde jag lyfta på täckbrädorna och plasten för att kolla tillgången på mat i kuporna. Våren är den absolut stressigaste tiden för en biodlare. Fastän man har bin i alla kuporna är faran för bidöd inte över för det gäller att hela tiden ha koll så att bina har lagom med foder.  Ett bisamhälle svälter snabbt ihjäl om de blir foderlösa.

Jag matar med Ambrosia på våren, det är en sockerlösning som bina äter tills de själv kan hämta foder i naturen. Jag kollar minst var tredje dag hur det ser ut med foder.

Man behöver inte störa bina eftersom fodret läggs direkt på ramarna.

Under förra sommaren samlade jag propolis från bikuporna. Propolis är en kådliknande massa som bina samlar från bla gran och tall. Bina använder det till att täta springor i kupan så att den blir helt dragfri. Man kan givetvis inte ta all propolis från kupan utan bara den som bina tex använder för att täta igen ramarna för de måste ju kunna tas upp vid inspektion i kupan.

Man samlar propolis under hela sommaren och sen lägger man det i en burk och fyller på med sprit. Spriten ska egentligen vara 80-90%-ig men i Sverige finns det bara 60-%-ig och den får duga (man bör inte använda utländsk sprit eftersom man inte vet det exakta innehållet)

Propolisen ligger i spritlösningen i ca 1 mån, skakas varje dag och sen är den klar.

Jag har köpt tepåsar med snöre som man själv kan fylla med te men i detta fallet fyllde jag på med propolis. Påsen får rinna av och sen klämmer man ut det sista.

Tinkturen är klar och det blev 60 ml vilket räcker precis till den bruna burken som jag också använder när jag gör bivaxsalva. Egentligen ska man hälla upp tinkturen på en flaska med pipett och det får inköpas under kommande säsong, detta var trots allt en test.

Propolis har såklart en massa användningsområden och kan användas både i kroppen och utanpå, den är antibakteriell, antivirus, antisvamp, antiinflammatorisk, motverkar parasiter,  sårläkande,  mot magsår,  mot munsår mm mm

Inför bisäsongen måste man se till att ha ramar färdiga för att sättas in i kupan. Bina har haft ramar med foder under hela vintern och dessa ska bytas ut successivt mot nya fina ramar där drottningen ska lägga ägg under hela säsongen.

Jag köper färdiga ramar men trådar själv och sätter på vax. Vaxet har jag smält ner under hösten och lämnat in till min bihandlare och får nytt vax i utbyte. 

Vax är en väldigt dyr post för en biodlare och det lönar sig verkligen att spara på alla vaxrester under säsongen och smälta ner allt under hösten. Jag är helt självförsörjande på vax och det sparar mig ett par tusen kronor varje säsong.

På bilden ligger en färdigträdd ram som ska få vax påsatt. Lite svårt att se trådarna men det finns 6 trådar som löper från den övre till den undre kanten.

Man lägger på vaxkakan så den vilar på trådarna.

Ramar och vax finns i massor av storlekar så det gäller att hålla koll när man köper nytt.

Den här lilla elektriska apparaten har två poler och när dessa poler sätts på de små stiften som håller tråden så blir de lite varma så att tråden smälter vaxet.

Ramen har två stift och de är väldigt små så det är lite pilligt att hålla få till det ibland.

Här har vaxet smält in på trådarna och sitter nu fast så att bina själva kan bygga upp cellerna.

Om man smälter för mycket ramlar vaxet rakt igenom och man får lägga det i vaxhögen som ska smältas till hösten.

Man får ha lite fingertopskänsla när man sätter på vax.

I slutet av mars blev det mycket aktivitet i kuporna. Här börjar bina samla in gult pollen som de ska ha för att mata yngel så småningom. 

Det är fortfarande för tidigt att kontrollera om det finns yngel i kupan, det måste bli varmare väder så att man inte chockar bina och drottningen.

Man vet heller inte om drottningarna klarat vintern och det är den stora frågan just nu...men det är bara att vänta...

På våren är bina jättetörstiga!! De har varit utan vatten hela vintern och dricker enorma mängder, faktiskt. Innan jag blev biodlare visste jag inte ens att bina drack vatten...

Ställ gärna ut vatten till bin och andra pollinatörer. Skölj lecakulor så de blir rena från smuts, häll i en låg skål och fyll på rejält med vatten så att lecakulorna flyter i vatten. OBS! Måste vara lecakulor som täcker hela ytan så att bina kan gå runt utan att ramla i vatten för då dör de.

Den 20 april var det dax för första kollen i kuporna. Man ska inte störa bina för mycket när de börjar bli aktiva, de behöver lugn och ro för att starta säsongen.

När bina har varit ute och flugit ett tag och det blir en varm och vacker dag så är det dax att försiktigt titta i kuporna. Man måste vara väldigt försiktig så att man inte råkar skada drottningen.

När man gör första kollen behöver man inte leta efter drottningen, det viktigaste är att man ser att det finns yngel för då har ju drottningen lagt ägg.

På bilden har jag ringat in ynglet dvs de täckta partierna. 

Det fanns yngel i alla våra tre kupor och dessutom hade jag lyckan att se drottningen i en av kuporna. Man blir lite extra glad när man ser drottningen :)

Man måste vara flitig med att stödfodra bina tills naturen kommer igång med blomning. Ett bisamhälle svälter snabbt utan mat. Jag kollade kuporna varannan dag under hela april månad. Jag har ju kuporna i trädgården så det är lätt för mig att kolla.

Vi har planterat en massa blommor som bina gillar precis utanför bigården.

Bina behöver massor av vatten på våren (och även under sommaren). Jag fyller på mitt kar flera gånger om dan när det är varmt ute.

Bina var inte helt förtjusta över besöket av påfågelfjärilen i vattenskålen :))

Den 31 maj var det dax att slunga rapshonungen. Det är en massa som ska förberedas innan slungning och när vi väl hade samlat på oss alla saker som behövdes i bigården så upptäcker vi att en kupa har svärmat...

Tack o lov satt svärmen lågt i en buske och det var lätt att ta den men det tog ju extra tid för oss...och varmt var det...

Viktigt dock att fånga svärmarna. Dels är det det bra för bina  att bo i en kupa och ha tillgång till mat och bli behandlade mot olika sjukdomar och dels är det en stor ekonomisk förlust för oss biodlare att förlora en svärm som innehåller flera tusentals bin.

Att köpa nya bin kostar flera tusen kronor och dessutom förlorar man massor av honung som bina inte kan dra in.

Vi har fångat en svärm till och mer info om svärmar kommer framöver.

Förutom att det är mycket jobb i bigården med att ta in alla ramar som ska slungas så måste också köket rengöras noga. Hygienen är såklart jätteviktig vid slungning och det är mycket att fixa i köket både före och efter slungningen. 

Kletigt blir det och massor av disk...

Här har vi plockat fram slungan, täckplast, flera hinkar....

....och här är själva avtäckningsdelen där man avlägsnar vaxet från ramarna.

När honungen har rätt vattenhalt dvs mellan 17-20% så förseglar bina honungen med vax. Det är ju deras vinterföda och det är hygieniskt och bra att ha honungen inkapslad.

För att slunga honungen måste vi ta bort vaxet med en speciell gaffel, en avtäckningsgaffel.

Vaxet är väldigt exklusivt eftersom bina själva producerar vaxet. De lådor där bina sparar sin honung kallas skattlådor och där har drottningen inget tillträde och kan alltså inte lägga ägg där. 

Det finns ett spärrgaller mellan yngelrummet (där drottningen bor och lägger ägg) och skattlådorna. Alla bin rör sig fritt mellan yngelrummet och skattlådorna men drottningen, som är större och kraftigare, är helt enkelt för tjock för att ta sig igenom gallret.

I skattlådorna finns alltså bara ren honung och vaxet är det finaste vax man kan få och det används till att göra bivaxsalva. Vi samlar allt detta vaxet såklart.

När man täckt av allt vaxet med gaffeln är det äntligen dax att slunga. Vi får ner 8 ramar i vår slunga. Vi vevar för hand eftersom vi är hobbyodlare.

Vi tappar upp honungen i en hink och sen häller vi över det i en större spann (blir flera stycken spannar). Då silas honungen genom två olika silar, en grovsil och en finsil med minimala hål. Man vill ju få bort allt vax från honungen.

Allt vax från silarna sparas, vax är en dryg utgift och det gäller att ta tillvara på allt för att smälta ner och lämna in för att få nytt vax tillbaka.

Silad och klar honung. Ljuvligt gott med nyslungad honung.

När honungen är silad så ska den stå övertäckt ett dygn. Det är för att pollenrester ska flyta upp till ytan. Man brukar lägga ett bakplåtspapper tätt mot ytan.

Innan vi tappar upp på burk så ympar vi honungen. Mer om detta vid annat tillfälle.

Vi fick en ganska rejäl skörd av rapshonung och det är tur för den är väldigt efterfrågad av våra vänner.

...här var det lite mer!

 Här är ett litet bi som rullat runt i en maskros.

Dessa båda bina har samlat pollen i sina pollenbyxor. Bina har små fickor på sina ben där de lastar in pollen.

Ett bisamhälle består av bi, drönare och en drottning.

På denna bilden ser ni skillnaden mellan ett bi och en drönare dvs det översta är en drönare.

Drönarens enda uppgift är att para sig med en ungdrottning. Det finns många drönare i ett samhälle och många parar sig med drottningen. Efter parningen dör drönarna.

De drönare som inte parat sig lever alltså kvar i kupan men har ingen uppgift, de är helt enkelt drönare. De går omkring men sköter inga sysslor, de bara äter och drar runt.

Till hösten blir de dock utslängda av arbetsbina för då börjar maten tryta och det måste sparas på vinterfodret. Det kallas drönarslakt när bina bokstavligen kastar ut drönarna från kupan.

Drönarna har ingen gadd och kan alltså inte försvara sig mot arbetsbina.

En dag när vi kom hem såg jag denna lilla samlingen nedanför en av kuporna. Tyvärr var det en drottning som hade försökt svärma.

Drottningen är vingklippt så hon kan inte flyga och då har alla bina avbrutit svärmen och krupit in i kupan igen.  Drottningen kunde inte flyga upp från trädäcket och tyvärr kom vi hem försent för att hjälpa henne.

Jag tog min drottningklämma och lade henne på flusterbrädan (binas ingång till kupan) och drottningen gick in i kupan. Bina har dock gjort sig av med henne för vid genomgång några dagar senare var hon borta.

Ni ser att drottningen är mycket större än bina och att hon är klippt i den vänstra vingen. Hon är också märkt med en gul prick (år 2017) vilket innebär att hon var två år gammal. Hon skulle bytas ut i år oavsett men det hade varit bättre om jag själv hade fått byta henne.

När man öppnar kupan på sommaren är det verkligen massor av bin, över 60000 i varje kupa. Sommarbin lever bara ca 3 veckor, eftersom de flyger så ihärdigt, så det måste födas nya bin hela tiden för att de ska få in sin honung.

Jag går igenom mina kupor en gång i veckan för att se att allt är ok.

När man går igenom kupan tar man upp alla ramarna för att se så att det finns ägg, larver och täckt yngel. Om allt detta finns så finns det en drottning i kupan. 

Bina bygger ibland lite vildbygge med vaxet, då skrapar man bort detta och samlar in det.

Under en säsong blir det många såna här små skålar med vax och jag har nu en full hink med vax som sedan ska smältas och lämnas in mot ny vax.

Vax är dyrt, ca 270 kr/kg, så därför är det viktigt att samla in även småbitar.

För att ta tillvara på så mycket vax som möjligt byggde vi för ett par år sedan en egen solvaxsmältare.

Vi köpte en plastlåda (sån som man kan ha under sängen) och byggde en trälåda som passar.

För att få rätt höjd och lutning har vi pallat upp med lite träbitar och frigolit.

Längst fram i lådan står en gammal bakform som ska samla upp allt vax.

En god vän gjorde plåtlådan där vaxet ska ligga. Lådan blir väldigt varm när solen gassar.

Över plåtlådan lägger jag ett lite tillknycklat nät som ska hålla kvar det som inte ska rinna ner i bakformen.

Man måste såklart också tillverka ett lock med ett stort glas så att solen värmer upp så mycket som möjligt.

Väldigt viktigt att man ser till så att bina inte kan ta sig in i smältaren!! Det finns ju en del honung kvar i ramarna som ska smältas och det lockar ju alltid bin. Jag har häftat på skumgummi plus mjukt nät på lockets kanter och dessutom har jag stenar som tyngd på locket.

Dax att lägga i ramar som ska smältas.

Jag använder bara solvaxsmältaren till "fulvax" dvs gamla ramar som bina använt flitigt.

Vax från fina ramar smälter jag i saftmaja. 

Solvaxsmältaren på plats i trädgården.

Den står på en kasserad säckakärra som i sin tur lutar sig på lecablock. Gäller att få en bra lutning. Placeringen är sydvästlig där den får optimal sol hela dagen.

Här är en liten del av allt "fulvax" vi får under sommaren. Det brukar bli en hel hink med vax. 

Innan jag smälter ner det för inlämning måste vaxet rengöras för att få bort honung och annat som fastnat.

Jag har två saftmajor som jag smälter vax i; en som jag använder till det vax som jag lämnar in i utbyte mot nytt vax till ramarna och en till "finvax" dvs det vax som är rent och ska användas till bivaxprodukter.

Kan ni hitta drottningen på denna bilden?

Drottningen är omärkt men hon är lite större och längre än bina, något ljusare i färgen och har längre stjärt. I år har vi inte märkt våra drottningar för vi ser dem ändå.

Drottningen sitter nästan  i mitten av bilden, där man ser lite av vaxet undertill.

Under senare delen av sommaren om/när draget tagit slut så sitter bina hemma och är sysslolösa. Med drag menas att det finns pollen och nektar för bina att ta hem. Binas flyradie är ca 3 km från kupan. 

När draget är slut måste man ha noga koll på att det finns mat dvs honung kvar i kupan annars svälter de ihjäl.

Det är ju massor av hungriga  bin i kupan så maten kan snabbt ta slut. 

Om maten tar slut gör man en 50 %-ig sockerlösning på socker och vatten, det kallas stödfodring. Jag ställer en plastlåda på spärrgallret ovanför ramarna, lägger i rena lecakulor så det täcker botten, häller på sockerlösningen som lyfter upp lecakulorna. Sen kan bina gå runt på lecakulorna och slicka i sig lösningen. Det är alltså samma princip som när man ställer ut vatten till bina på sommaren.

I slutet av augusti invintrar vi våra bin. Varje kupa ska ha en sockerlösning på 20 kg socker, dvs vi behöver 120 kg socker till våra 6 kupor.

Mycket socker blir det....  Vi köper socker i 25 kg/påse hos vår bihandlare i Norra Grönby.

Till invintringen gör man en sockerlösning som är på 60% och det är samma princip som stödfodring dvs lådor och lecakulor. Vi brukar dock ha två lådor i varje kupa så det går snabbare för bina att dra ner sockerlösningen till ramarna i yngelrummet.

20 kg sockerlösning blir ju en himla massa liter och det tog oss en vecka då vi varje kväll gick ut i bigården och fyllde på alla lådorna. Vi fyllde på ca 4 liter/kupa varje kväll och bina var duktiga på att dra ner allt vid varje tillfälle.

Man ger vinterfodret på kvällen då nästan alla bina är inne i sina respektive kupor för då kan man undvika röveri (att de stjäl foder från varandra).

Sockerlösningen serveras genom en tratt som man sticker ner bland lecakulorna. Man häller försiktigt genom röret så att lecakuorna (och alla bina som sitter där) följer med kulorna upp när lådan fylls . När bina känner att det rinner till i lådan brukar de bli alldeles tysta och bara äta.  Gulligt!

Även bina drabbas av olika sjukdomar och behöver behandlas några gånger per år.

När invintringen är klar brukar jag behandla bina mot varroakvalstret, det är ett kvalster som sätter sig på ryggen på bina och sen äter sig in i lungorna och försvagar biet.

Jag behandlar med krämerplattor, dvs porösa plattor som suger upp myrsyra. Man lägger plattan i en plastpåse som sluter om bra, häller på 2,5 dl myrsyra som sedan sugs in i plattan.

Jag lägger en extra ram med nätbotten över yngelrummet (så att bina inte kan gå upp till myrsyreplattan), lägger två distanser mellan blocket och nätet så det inte ligger direkt mot ramkanterna.

Därefter skär man upp första snittet enl mallen, på båda sidorna. Bina brukar reagera mot syran och brusa upp i missnöje men det lugnar sig sen.

Man skär upp totalt tre snitt under en 21-dagarsbehandling.

Myrsyran gör så att varroan tappar taget och faller av från bina.

För att se hur mycket varroa man har i kupan smörjer man in en platta med olja (för att varroan ska fastna i oljan så de kan räknas).

Lägg gallret över så att bina inte tassar omkring i oljan.

Placera varroabrickan längst ner i kupan.

Vid varje tillfälle man skär upp nya snitt i myrsyreblocket kollar man också hur mycket nerfall man har. Därefter rengöres plattan och smörjs in igen inför nästa granskning.

Vi hade lite varroa men inget oroväckande.

Vid årskiftet gör man ytterligare en behandling men då använder man oxalsyra.

Mer om detta när det blir aktuellt.

Biodling  år 2020

Jag har fått en alldeles fantastisk bok av en god vän. Man kan aldrig ha för många biböcker. Nu har jag ett eget litet bi-bliotek...

Den 6 januari- 2020 var det äntligen dax att kika lite på bina. Man ska inte störa bina under vintern men eftersom de måste ha behandling för varroakvalsterna igen så måste man öppna upp kuporna. Alltid lika spännande!!

Vi har 6 kupor och till vår stora glädje fanns det bi i alla kuporna.

Bina sitter i klot under vintern och det är såklart för att hålla värmen. När man tittar ner runt klotet här så är det fullt av bin hela vägen ner mellan ramarna. Bina roterar i sakta mak hela vintern.

För att ta död på ev kvarvarande varroakvalster efter höstens behandling så droppar man oxalsyra ovanpå bina som är mellan ramarna. När bina roterar sprider de oxalsyran till sina kompisar i kupan och då ska den resterande varroan dö (förhoppningsvis).

Mer bi i några kupor...

...o lite mindre i andra. Det är dock svårt att avgöra den totala bimängden i en kupa eftersom de gömmer sig mellan ramarna.

Vi har bi i alla kuporna och det är vi väldigt tacksamma för! 

Allt kan dock hända och att det finns bi nu betyder inte att de klarar sig till våren...

Vi har ju inte haft någon vinter alls här på sydkusten så när det blev lite sol och ca 7 grader så började bina flyga....den 17 januari!

Bina var ganska törstiga så de fick lite vatten som de snabbt lapade i sig.

Roligt att titta på bina...

...men jag kom lite för nära...

Jag hade såklart inte min overall på mig men böjde mig bara fram för att fylla på lite vatten och då fastnade ett flygande bi i mitt hår. Försökte hjälpa biet att komma loss men fick istället ett bistick på mitt öra...aj!!

Förra året fick jag inga bistick alls och nu blir jag bistucken den 17 januari...tokigt!!

Mitt eget fel.

Dax att ta itu med vaxet inför årets säsong!

Jag sparar på allt vax och är nästan helt självförsörjande på vax. 

Jag börjar med att ta bort vaxet från ramarna, det går snabbt och lätt.

Jag har testat olika sätt att smälta vaxet på och idag har jag helt enkelt lagt en bit silduk i botten av grytan där vaxet ska ligga.

Jag använder en saftmaja så vaxet ligger där bären brukar ligga. Binder fast silduken med ett snöre.

Se där! Vax på väg!

När grytan väl kommer igång går det ganska snabbt att smälta vaxet. Man fyller på med nytt vax i grytan hela tiden. Gäller också att ha formar redo för de fylls snabbt.

Jag använder väl avsköljda mjölkkartonger.

Silduken är väldigt effektiv så den metoden kommer jag att använda framöver.

Undersidan på vaxet som smält. Det brukar vara väldigt mycket orenheter där men nu är det bara att skrapa av det lilla som finns.

Jag skrubbar av de sista resterna med en diskborste.

Använd alltid tvättbalja till vax - ALDRIG VAX I VASK!

När vaxet är skrubbat och klart ska det smältas igen. Ny ren silduk så går det lätt som en plätt.

Rent och fint vax i kärlen.

Vaxet tvättas än en gång och ligger sen på tork innan det ska vägas. Det tar ett par dagar för mig att smälta allt mitt vax, tar det i lugn och ro.

Till slut blev det ca 10 kg vax!!  Mycket nöjd!

Jag lämnar mitt vax till vår bihandlare och får nytt vax tillbaka. Man får betala en valsningsavgift dvs proceduren för att göra nytt präglat vax och får sen resterande belopp i vax.

Besök hos min bihandlare och kommer hem med nytt fint vax. Jag har kvar vax från föregående år och har räknat ut hur mycket vax jag behöver till mina två ramstorlekar. Jag använder LS-ramar i yngelrummen och KEO-ramar i skattlådorna.

Köpte också stödfoder till bina eftersom det kan bli en tidig vår, använder Ambrosia som är en form av sockerdeg.

Köpte dessutom nya honungskärl med lock inför kommande slungningar.

När man skapat av vax från alla ramar blir det ganska mycket vaxrester. Dessa resterna sparar jag till senare smältning för nu är det dax att tvätta KEO-ramarna.

Ramar från yngelrummen som behöver tvättas lämnar jag in till min bihandlare. Först tar jag bort allt vaxet men sen är det skönt att lämna bort ramarna för rengöring.

De är för stora för att koka i gryta och det kostar inte så mycket att få dom rengjorda.

KEO-ramarna tvättar jag själv i kokande vatten. Vaxet är ju borta så det går ganska snabbt att tvätta ramarna. KEO-ramarna har ju bara suttit i skattlådorna så de är inte så smutsiga.

Den stora grytan är köpt på loppis.

För att torka ramarna tog jag en lång, smal bräda och lade på ett bord. Fixerade brädan med en sten för att hålla balansen och hängde sen på ramarna för att torka.

Ganska fiffigt om jag själv får säga det själv...

Rambärarna plus listerna ska också skrapas och kokas, allt för att hålla sjukdomar borta.

Huller om buller på tork. Har sen torkat allt med handduk.

Spärrgaller och andra tillbehör som använts under sommaren ska också rengöras...

...och får torka i solen...

Bikuporna ska också rengöras...många kupor blir det...

Tack o lov för högtryckstvätt!  Man får dock vara varsam så man inte slår sönder kuporna med vattenstrålen.

Kupor på tork, soligt väder just idag.

Dax för nästa syssla. Man måste byta ut ramar kontinuerligt och dessutom alltid ha nya ramar i berdeskap om tex ett samhälle svärmar. Om man lyckas fånga svärmen måste man ha en kupa redo med ett par ramar så att samhället anpassar sig snabbt och börjar jobba i kupan. Drottningar måste alltid ha ramar att gå på.

Man börjar alltså att trä rostfri ståltråd genom de förborrade hålen i ramen.

Man kan köpa färdigträdda ramar men allt är ju en kostnadsfråga. Vi försöker göra så mycket som möjligt dels för att det är kul och dels för att hålla nere kostnaderna.

När man trätt igenom alla hålen ska man fästa tråden med ett spik.

Spiken är pyttesmå och risken att slå sig på tummen är hög så jag har gjort en egen liten spikklämma av två smala träpinnar. Ett litet gummiband håller ihop pinnarna och man kan sätta in spiket i glipan.

Innan jag spikar klämmer jag ihop om den yttre delen av pinnarna så att spiket kläms åt.

Man spikar tills man kommer träpinnarna dvs några mm från ramen.

Sen snurrar man tråden ett par varv runt spiken.

Slår ner resten av spiken.

Klipper bort den lilla resten av tråd och slår in den pyttelilla trådresten i ramen så det inte sticker upp.

Nu är ena änden av tråden fäst. Innan man fäster på den andra sidan så drar man åt tråden så att den är lite spänd. Det är en fördel om man redan slagit i spiket halvvägs så att det är lätt att snurra tråden direkt runt spiken för att hålla spänningen.

När man fäst hela tråden ska den spännas åt och det gör man med en trådspännare. Det är makens uppgift att spänna trådarna för det krävs lite handstyrka.

Slutresultatet av trådspänningen. Man ser hur trådarna har fått ett spiralmönster efter spänningen.

Man ska dock vara aktsam på hur mycket man spänner trådarna. Håll koll på att ramarna inte ändrar form dvs blir böjda för då får man inte in vaxet i ramen. Som så mycker annat här i livet så är det ju lite på känsla man gör sånt här, efterhand får man in rätt handlag.

Ny flusterbräda under tillverkning. För att hålla nere kostnaderna får man tillverka mycket själv.

Flusterbrädan målad och klar. Målad med linoljefärg som måste torka flera veckor.

Äntligen dax att kolla lite hur det står till med bina!

Vi har invintrat sex samhällen och från alla kuporna hörs det mycket surr. Ljuvligt!! 

När bina gör sin rensingsflykt dvs flyger ut från kuporna den första fina vårdagen så börjar de alltid med att bajsa. Allting inom ett avstånd av nån meter får bajs på sig, man bör alltså aldrig ha kupor i närheten av tex garageplats eller husvägg. Bibajs är väldigt svårt att få bort.

Bina håller sig hela vintern inne i kupan för om de bajsar inne dör hela samhället.

När bina börjar flyga behöver de också extra mat plus vatten. Man får lyfta på locket och kolla om de behöver mat men man ska absolut inte dra upp någon ram!! Det är alldeles för tidigt att störa bina, de ska bara ha lugn och ro samt mat o vatten.

Jag stödfodrar med en sockerpasta som heter Ambrosia.

Här har jag lyft på locket och lagt stödfoder uppe på ramarna, sen stänger man snabbt kupan. Man kollar bimängd och sen får man lyfta på locket ca varannan dag för att se att det finns foder kvar. Bina dör snabbt så här års om de är utan mat.

Olika bimängd i olika kupor.

Här är maten nästan slut, dax att fylla på med mer.

Här ser ni två små bitungor som slickar i sig av maten.

Ytterligare ett litet hungrigt bi som visar tungan. Tungan är formad som en snabel så att den ska nå långt ner i djupa blommor.

Vatten är livsviktigt för bina så här års. Förutom att de är törstiga efter en lång vinter i kupan hämtar de också in vatten till bina som jobbar inne i kupan. Binas tunga är en lång snabel med en liten "sked" längst ut på tungspetsen.

Bästa vattenskålen för bina är en stor skål med lecakulor som flyter på vattenytan.

Bina har redan börjat dra in massor med pollen!

Bina fyller små påsar på sina bakben med pollen, det kallas pollenbyxor. Pollen har olika färg utifrån vilken blomma bina besökt.

Det är tungt att flyga med pollen så ibland måste de pausa innan de lyckas ta sig in i kupan.

Vi har planterat sälg (salix) precis intill bigården. Den växer snabbt och bina behöver inte ta sig iväg långt för att få tag i pollen.

Jag har shoppat loss hos min bihandlare. Eftersom det är coronatider så vet man ju inte om det blir fler förbud eller att man själv blir sjuk och satt i karantän. Känns tryggt att ha allt hemma inför slungningssäsongen.

Våren kom verkligen tidigt till Söderslätt och bina har varit ute så gott som varje dag under hela april. De drar in massor av pollen och det finns gott om yngel i alla kuporna.

Det går åt mycket tid att hålla koll på att det finns mat i kuporna och utrymme för drottningen att lägga ägg. 

Rapsfältet ligger drygt 200 m från vår gård och det är här bina håller till om dagarna.

Trots att det bara är april så har vårt största samhälle redan 4 skattlådor  -  det är verkligen rekordtidigt!! Normalt sett har man knappt satt på skattlådor vid denna tiden på året men eftersom både krusbär och rapsen blommar så måste man se till att man sätter på lådorna. Det finns redan honung i lådorna så det blir nog rekordtidig slungning i år.

Vi invintrade 6 samhällen och de överlevde ju allihopa och det är vi verkligen ödmjukt tacksamma för. Väldigt många av mina odlarkompisar har förlorat flera samhällen i vinter.

Eftersom vi hade tur att ha 6 kupor bestämde vi oss för att sälja en av dem. Det är första gången vi har så många bin att vi kan sälja också,  riktigt roligt.

Det var en nybörjare som köpte kupan och det är viktigt att man får bin när man gått utbildningen.

Vi kommer ev att sälja ett samhälle till men först vill vi ha honungen.

Bikuporna blir högre och högre. Rapsen är strax bakom kuporna så bina har nära att flyga.

Man får förankra kuporna ordentligt när de är så höga. Vi bor ganska blåsigt och även på sommaren kan det bli ordentliga vindbyar här.

Inför sommaren 2020 har jag köpt en ventilerad bioverall som dessutom är stickfri. Att stå i bigården på sommaren är fruktansvärt varmt. Jag är storkonsument av vätskeersättningsmedel, man är verkligen sjöblöt efter en stund och vätskan är livsviktig.

Vi har utökat vår bigård med 3 kupor och det innebär massor av jobb för att inhandla material, måla och montera kupor och framförallt tråda flera hundra ramar i två storlekar. Man kan givetvis köpa färdigt material men det är ju en kostnadsfråga.

Det är ganska kostsamt med biodling, man behöver en masssa saker som kanske bara behövs nån vecka men som är nödvändigt just då.

Jag har gjutit en del och bla fick jag tummarna loss att gjuta nya tyngder till bikuporna. Har haft lådorna och repen redo i ca ett år men nu är de äntligen klara. Har armerat med hönsnät i lådorna. 

Nya tyngder på bitaken. Jag har haft trädgårdsplattor innan men de är så jobbiga att lyfta, nu klarar jag mig bättre.

Glöm inte att spara alla era maskrosor till bina och andra pollinerande insekter.

Det vi ser som ogräs ser bina som mat.

Nu får vi inte plats med fler skattlådor så nu är det dax att slunga. De lådorna som står ovanför det blå bandet är skattlådor och innehåller honungsramar. Den röda kupan under det blå bandet är yngelrummet där drottningen lever och där yngel finns.

Precis vid det blå bandet ligger ett spärrgaller som hindrar drottningen att komma upp till honungsramarna. Bina är mindre än drottningen så de kan obehindrat gå mellan yngelrummet och honungslådorna. Det finns honungsramar i yngelrummet också.

Om drottningen hade fått röra sig fritt i alla kuporna hade hon lagt ägg överallt och det är ju inte så kul med yngel i honungen så därför använder man spärrgaller.

Jag kan givetvis inte själv bära tunga honungslådor, det är knappt att maken kan bära så här högt. Lådorna väger mellan 10-15 kg och det är verkligen svårt att balansera dem från hög höjd. Man vill ju helst inte tappa en låda...

Det var dax för slungning redan den 21 maj vilket är nytt rekord.

Man behöver verkligen tänka igenom slungningen ordentligt så att allt finns hemma. 

Min nya bikärra (ett omgjort loppisfynd för några tior) är bra att transportera allt som ska ut i bigården.

Första uppgiften är att ta in alla skattramarna. Jag använder biborste för att få bort alla bina. De är ju inte speciellt glada att lämna ramen men jag använder en mjuk borste och skadar aldrig bina.

När ramen är fri från bin sätter jag den i en låda med lock och sen bär maken in lådorna i köket. 

Eftersom vi slungar i köket försöker vi begränsa det till max 7 skattlådor åt gången.

Innan vi går ut i bigården har vi sanerat hela köket och förberett allt.

Här tar man av vaxet från ramarna.

Massor med hinkar och tillbehör.

Maken tar hand om den mesta vaxavtäckningen. Vi har blivit ett superteam vad gäller slungning, vi har olika arbetsuppgifter som går in i varandra men som bara flyter på.

Man skrapar av så mycket vax som möjligt med en avtäckningsgaffel.

Vaxet samlas i en silkorg där honungen får rinna av. Det ser ut som jättemycket vax men det krymper ihop väldigt mycket.

Avtäckningsvaxet är det finaste och renaste vax som finns eftersom bina själva har producerat det och änvänds därför till bla bivaxsalvor.

När ramarna har vaxats av slungas de och sen kommer honungen....ljuvligt att se och dofta!

Det finns ju fortfarande en hel del vax kvar i honungen så vi gör en första silning direkt från slungan.

När man silat honungen ytterligare två gånger, först en grovsil och sen en finsil, häller man den i hinkar. Vi brukar få mellan 5-7 hinkar men fyller bara till max 70% i hinken, det blir tungt annars.

Man lägger ett bakplåtspapper som täcker ytan och där samlas pollenrester som flyter upp.

Hinken står med papper och  tätt lock i ett dygn.

Efter slungning ska det diskas...bla den stora slungan...

Ett dygn efter slungning är det dax för burkning. Köket saneras och möbleras för att anpassas till ändamålet.

Man väger varje hink för sig och rör också en hink i taget. Först tar man bort bakpappret och dessa samlar vi hängade i en hink så de får rinna av. Honung med pollenrester är väldigt nyttig och den behåller vi själva för det finns ju lite partiklar i den.

Vi blandar ymp i vår honung så den får en krämig konsistens. (Ymp är honung som är finkristalliserad genom en speciell process)

Maken sköter omrörningen med en betongblandare och en kraftfull maskin.

Efter ymprörningen får honungen vila i hinken med lock minst 1 timme så att luftbubblorna kommer upp till ytan.

Därefter häller vi ca två hinkar honung åt gången i vårt tappningskärl.

Eftersom vi blandar honung från två hinkar måste det röras för hand innan det tappas upp på burkar.

Första slungningen avklarad men bilden visar burkar efter två slungningar.

Efter burkning ska alla burkarna torkas av från honungskladd och efter några dagar, med en täckande duk över alla burkarna, är det dax att sätta på etiketter.

Slungning och burkning tar i stort sett två hela dagar från tidig morgon till sen kväll.

Vi måste ju förvara mycket honung och det drar till sig en del myror...

I år kom jag på att jag kunde linda bakvänd gaffatejp runt bordsbenen för att hindra myrorna att klättra upp.

Det funkade jättebra! Myrorna kryper inte på klister så de skadades inte alls, de bara försvann!

Fler tips finns under fliken Fiffigt & piffigt.

När man slungat rapsen är det dax att göra avläggare.

Man är ju biodlare dvs man odlar bin och till slut blir det för trångt i kupan. Om man inte åtgärdar det genom att göra avläggare så riskerar man att bina svärmar.

När man gör avläggare tar man 2-3 ramar med täckt yngel och som är fulla med bin och sätter dem i en ny kupa. Jag brukar låta mina bin själva dra upp en ny drottning och då måste jag se till så att det finns nylagda ägg på någon av de ramarna som jag tagit.

Förutom ramar med bin måste man också ta matram (honung) och en pollenram så att bina kan mata sina nya yngel.

Dessutom brukar jag sätta in en helt ny ram med vax.

Man kan göra avläggare på flera olika sätt och detta är mitt sätt.

Här är en ram med mycket täckt yngel dvs under de bruna täckta cellerna ligger det bin som snart ska födas.

Om man tittar noga ser man små vita "kommatecken" i botten på cellerna och det är små ägg som drottningen lagt. Hon lägger dem exakt i mitten i cellerna. Bina väljer ut en cell som de matar med den absolut bästa maten och då kommer en drottning att födas. 

Äggen syns tydligaste uppe till höger i bilden.

Den långa puppan till höger vid ramkanten är en drottningcell dvs en visecell, den pekar alltid neråt. Ur den kommer en drottning att äta sig ur efter 16 dagar.

Om man ser att avläggaren inte fått fram någon visecell på ca 1 vecka kan man sätta in en ny ram med ägg och låta dem försöka igen. Funkar det inte får man köpa en ny drottning och tillsätta.

Hittills har mina bina själva dragit upp drottningar. Man måste ha snälla drottningar från början annars ska man inte låta bina dra upp nya, då ska man köpa en ny drottning med bra gener.

När drottningen så småningom är född ska man bara hålla kolla så att avläggaren växer och utvecklas som den ska.

Avläggarna bor i de tre små kuporna närmast i bild dvs det ska födas en drottning i varje kupa. Avläggarna kommer inte att ha skattlådor på denna sommaren, nu ska de bara växa till sig så att de blir starka inför vintern.

Man kan bara invintra starka samhällen, det krävs massor av bin för att hålla värmen under vintern.

Idyll i bigården.

Inför hösten är det viktigt att det finns massor av bin i kuporna. Det dör massor av bin under sensommaren och de bi som föds i juli blir vinterbin.

Här är en ram som är nästan helt täckt med yngel som snart kommer att födas. Täckt yngel är ljust i färgen från början men blir mörkare allteftersom. Det tar 21 dagar för ett bi att födas.

Det är inte helt lätt att stänga igen kuporna nu i slutet av sommaren.

Under juli månad gör man ett varroatest i kuporna för att få ett hum om läget. Varroa är ett kvalster som sätter sig på bina som en liten ryggsäck och äter sig in i kroppen. Om man inte behandlar kommer samhället att dö.

Man kan göra på olika sätt men jag gör ett skaktest. Jag föser ner ca 1 dl bin i en burk  (det är inte lätt...)

Snabbt på med nätlocket och sen pudrar jag ner florsocker och sen skakar jag burken några minuter (täcker över nätet vid skakningen) Låt stå 5-10 min sen skakar jag ut florsockret på ett vitt papper (kopieringspapper) som är lätt fuktat.

Sen kollar jag med förstoringsglas om jag hittar pyttesmå brunsvarta kvalster på pappret. Jag har hittills varit förskonad från stora angrepp av varroa och det beror väl dels på att jag behandlar bina varje år och dels på att jag är ensam biodlare i mitt område.

Efter skakningen häller jag ut bina i närheten av kuporna. De hjälps åt att slicka av sockret och flyger sen hem till kupan igen.

Gummiband hjälper till att hålla locket på, man vill ju inte ha birummet fyllt av surrande bin.

Vi har slungat lite sommarhonung i juli. Innan vi slungar tar vi alltid vattenhalten på honungen och då använder man en refraktometer. Det är viktigt att refraktometern är avsedd för honung, det finns en massa olika refraktometrar för olika ändamål. 

Vattenhalten ska ligga på mellan 17-20 % men vi brukar slunga när den är nära 17%  Om det ligger nära 20% är det risk att honungen jäser.

Här har bina täckt sin honung rejält, då är den färdig att slunga men vi testar alltid vattenhalten ändå. Det är mycket jobb med slungning och man vill ju att det ska bli bra.

När man tagit bort täckvaxet ser man den ljuvliga honungen. Täckvaxet använder jag till bivaxprodukter.

Bina tillverkar själva täckvaxet och det är det finaste vax som finns. Det är bara vi biodlare som har sånt vax så om ni vill göra bivaxprodukter ska ni ta kontakt med en biodlare för att köpa vaxet.

Vi investerade i en ny fin sil i år. Alltid är det nåt nytt man behöver.

Vi anordnade vår första bisafari under sommaren, väldigt kul! Det är ju trots allt inte så många som vet vad vi biodlare gör när vi står vid kuporna.

Cecilia och Johannes var våra första deltagare och de började med att bara gå omkring i bigården, kolla in bina lite och vänja sig vid att ha bin så nära inpå.

Innan vi ska öppna en kupa och titta ner hos bina informerar jag om att det kan kännas jobbigt att vara omgiven av väldigt många bin, trots att man har bidräkt på. Om man känner obehag så ska man bara gå från kupan i lugn och ro.

Nu har vi ju väldigt snälla bin så det var väldigt lugnt vid kupan men man vet aldrig vilket humör bina är på.

När jag håller upp ramarna förklarar jag vad som är täckt yngel, hur larver ser ut och hur man upptäcker de små äggen som drottningen lägger. 

Till vår stora lycka hittade vi även drottningen. Jag har omärkta drottningar så det är inte alltid man får syn på henne men idag visade hon upp sig.

Det blev många frågor och mycket "oj!" och "vad häftigt!" Det är verkligen spännande att titta ner i kupan och se hur bina jobbar och dessutom få se var de lagrar sin honung.

Det här var jättekul och det ska vi göra om flera gånger nästa sommar!

Bi & allium i trädgården, ljuvligt.

Under sommaren 2020 har jag gjort sammanlagt 7 avläggare, vanligtvis gör jag 1 eller 2. Eftersom vi haft 5 produktionssamhällen i år blir det givetvis fler avläggare men bimängden i kuporna har dessutom varit ovanligt stor och då måste man dela samhällena annars är det risk för svärmning.

Alla avläggarna har fått dra upp en egen drottning och alla klarade det förutom det blå samhället på bilden. De drog i och för sig upp en drottning men hon började aldrig lägga ägg trots att hon var parad.

Då måste man bestämma om man vill köpa en ny drottning eller slå samman kupan med ett annat samhälle, jag valde att slå samman kuporna så att bimängden blir stor inför hösten.

Innan jag slår samman kuporna måste jag döda drottningen i den blå kupan. Eftersom hon inte lägger ägg är hon tyvärr helt oduglig.

Därefter lägger jag tidningspapper på den vita kupans ovansida och skär små jack i pappret med en kniv. 

Därefter snabbt på med den blå kupan och sen kommer bina i den blå kupan att äta sig ner till bina i den vita kupan. Jacken i pappret underlättar för bina att ta sig igenom.

Här är en titt uppifrån och nu ser man att bina ätit sig igenom pappret. Jag brukar kolla efter ca 1,5 dygn. Man måste ha papper som lite distans så att bina  i de båda kuporna vänjer sig vid varandras doft och accepterar varandra. Bina i den blå kupan ska också lära sig känna doften från drottningen i den vita kupan.

När alla bina är blandade och lever i samma kupa tar man bort den övre kupan. Efter några dagar brukar jag kolla så att inget hänt drottningen.

När man tar bort den övre kupan brukar det bli lite oroligt och flygigt men med tex ett tak framför kupan går alla bina in så småningom.

Jag brukar ha bra resultat vid sammanslagningar och så blev det även denna gången. Jag har en väldigt bra mentor!

Jag tillbringar mycket tid i bigården, det är fantastiskt att se hur bina arbetar och kommunicerar. De är väldigt fokuserade på det de gör och även om jag tar upp ramar och kollar så att allt ser bra ut så fortsätter bina med sina sysslor.

Det är lite meditativt att gå runt i bigården och bara kolla.

Den 17/8 var det dax för slutslungning och då tar man all honung från bina...det är inte populärt...  Det var en oerhört varm och svettig dag och det påverkade både bina och mig.

Efter ett par timmar i bigården var jag helt sjöblöt. Vilken pers!! Nästan 30 grader och helt vindstilla....då hjälper det inte att man har en ventilerad overall...

Gäller att få i sig rejält med vätskeersättning efter en sån dag.

Det brukar inte bli så stora mängder vid slutslungningen och det är ganska skönt. Men oavsett hur mycket eller lite man slungar så är det samma moment som måste genomföras.

Hösthonungen fick en härligt mörk färg.

Silningen i vår nya sil går lätt.

När vi har ympat honungen (ymp = finfördelad honung) ändrar honungen utseende till något ljusare färg.

Det blev inte så mycket hösthonung men vi är tacksamma för allt.

Eftersom vi tagit all honung från bina måste vi direkt ge dem ny mat och det blev en sockerlösning på 50%

Dagen  efter började vi invintringen och då ger man varje samhälle 20 kg socker som man blandar en sockerlösning som är 60%

Det blir väldigt mycket sockerlösning att blanda men jag har använt den invintringen i alla år och den funkar bra för mig.

Man ger sockerlösningen framåt kvällen och det brukar ta bina mellan 3-5 dagar att dra ner all sockerlösning till ramarna i kupan.

Efter slungningen blir det ju en del täckvax över och i det vaxet finns det ganska mycket honung kvar. Jag delade upp täckvaxet i fem lådor och satte in en låda i vardera kupa så fick bina slicka av honungen från vaxet och sen kan jag smälta det.

Så här tomt är det i foderlådorna när bina dragit ner 20 kg socker. Lådorna rymmer drygt 2 liter /st och det innebär att jag behöver ge bina mat 3-4 kvällar i rad.

I år invitrade vi 7 kupor så det blev en hel del jobb men det är det värt.

Jag har börjat ta hand om en del rengöring inför vinterförvaringen och då finns det en del döda bin på kupor och lådor. Jag brukar ha handskar på mig men "skulle bara" fixa lite, det resulterade i att jag stack mig på ett dött bi och fingret svullnade upp rejält.

Det är inte alla som vet att döda bin sticks  -  jag vet det och därför borde jag haft handskar på mig...

På hösten dör alla sommarbina men framförallt dör alla drönarna. Det kan ligga massor av drönare utanför en del kupor.

Drönarnas enda uppgift är att para sig med drottningen, de hjälper inte alls till med några sysslor i kupan, dräller bara omkring och äter en massa eftersom de är större än bina.

Bina vet ju att det är vintervila nu och att drottningarna inte behöver paras och då dödar de helt enkelt drönarna och kastar ut dem ur kupan.

Bina vill ha rent och snyggt omkring sig.

När bina fått sin vintermat är det dax att behandla dem mot varroakvalster. Man kan behandla på olika sätt men jag använder krämerplattor. Det är en porös tretexplatta som läggs i en tät plastpåse och sen fyller man i 2,5 dl myrsyra som träblocket får suga upp.

Blocket ska ligga inne i sammalagt 3 veckor och man gör uppskärning av plasten vid 3 tillfällen.

Här har jag skurit upp för 2:a gången (första uppskärning syns i blocket). Krämerplattan ligger på ett nät över ramarna och ångorna sprids i kupan.

Man gör en första koll efter 10 dagar därefter en ny koll efter 5 dagar.

Denna kollen är alltså den 2:a kollen jag gör. Våra bin har inte haft så mycket varroa och det beror dels på att jag behandlar dem enl de föreskrifter som gäller och dels på att vi inte har några andra bigårdar i vår närhet.

Varroakvalstret är ett kvalster som sätter sig på bina och tränger in i deras lungor så att samhället dör. När man tittar efter nedfall på brickan, som står på botten av kupan, letar man efter små svartbruna prickar med små ben.

Vi hade mest muslortar...

Vid varje koll rengör man brickan och smörjer in den med olja så att ev varroakvalster fastnar i oljan så att man får en rätt beräkning.

Efter denna kollen blir det en sista koll efter ca 5 dagar igen, sen är behandlingen slut.

Eftersom det fanns muslortar i kupan så blir det till att sätta på musskydd. Här har jag klippt ett plastspärrgaller som jag för in i springan där flusterskydden vanligtvis sitter.

Efter den sista kollen i kupan kunde jag konstatera att det var en väldigt liten mängd varroa och det känns skönt. 

När man tar bort allt efter krämerplattorna ska man bara kolla uppifrån så att det är gott om bin i kuporna och att det finns rejält med mat i ramarna.

När jag invintrat bina och kollat att det finns drottningar i alla kuporna lämnar jag dem ifred. De behöver ro inför vintern. 

Jag byter alla täckskydden i kuporna, alla får rena och fina skydd inför vintern. 

Jag skrapar bort allt vax fårn täckplasten och det blir en hel del på 7 kupor. Hela sommaren skrapar jag bort vax från kuporna och plasten och det blir väldigt mycket vax att smälta.

Här ligger ett rent o fint täckplast på en kupa...men snart har bina byggt vax mellan plasten och kupan.

Sista insatsen för i år för biodlaren, nästa aktivitet är att ge oxalsyra vid årsskiftet.

Bisäsongen 2020 är härmed avslutad.

Fniss...

Vaxsmältning hör hösten till. Här är det täckvax som ska smältas för användning till bivaxsalva.

Jag är tjatig med mitt vax men jag vill återigen påminna om att när man ska använda bivax till hud- och matprodukter så ska man använda täckvax och ingenting annat.

Täckvaxet är det renaste vaxet som finns och det är bina som själva producerar det. När bina samlat in sin honung förseglar de honungen med sitt eget vax.

När vi biodlare slungar honung skrapar vi av vaxet och sparar det till just bivaxprodukter.

Vax smälter man alltid i vattenbad.

När vaxet smält hälls det i en form för att svalna och stelna. Jag använder såklart min fina biform.

Jag väger upp de små formarna och just de här väger mellan 15-20 gram/st.

Det går åt väldigt lite vax till bivaxsalvorna, till ca 8 st lypsyl går det åt 12 gram vax och till 3 burkar bivaxsalva a´30 ml går det åt 25 gram vax.

Min granne har gått en kurs och ville köpa täckvax till sina produkter.

Under hösten måste alla biredskap rengöras och yngelvax ska smältas. Det är ett tungt och kladdigt jobb men jätteviktigt för att undvika sjukdomar hos bina.

Jag går igenom alla skattramar och delar upp dem i tre högar; fina ramar med helt vax som kan användas direkt till våren, vax som har tex bibröd eller andra defekter samt tveksamma där man får kolla igenom en gång till.

Vänstra ramen överst har bibröd och den ska smältas, ramen till höger upp är slungad och ren men bina kommer att få jobba mycket med den för att kunna lägga in honung så den ska också smältas.

Ramen längst ner är bra och sparas i en kupa. Alla ramar ska ändå skrapas rena från vaxrester runt ramen och allt vax sparas såklart.

Jag smälter yngelvax i en saftmaja och har en bit tyg i grytan som samlar upp allt skrafs, bara att slänga hela duken sen och grytan blir lättare att rengöra.

Himla tråkigt jobb att diska saftmajan men det måste göras. Går ändå mycket lättare nu när jag har tyg i grytan.

Påminner än en gång om att man ALDRIG tvättar vax i vask!!  När jag diskar vaxgrytor använder jag en tekokare och häller vatten över grytan, UTOMHUS! Direkt efter torkar jag med hushållspapper när grytan fortfarande är varm så vaxet är mjukt. Detta får upprepas flera gånger. 

Till slut blev det ca 12 kg vax till ett värde av ca 3000 kr. Jag byter in allt mitt vax mot nya vaxkakor och det blir väldigt många  för den summan. 

Allt vax ska sparas!

De ramar där jag tagit bort vaxet och smält det måste kokas. Man får byta vatten ibland för det blir en del vaxrester i vattnet.

Efter kokning blir det torkning.

Efter ramarna är det dax att skrapa och koka rambäralisterna.

Sen torkning.

Dax för gryttvätt igen.

Täckplasten som man har i alla kuporna behöver skrapas rena inför våren.

Ibland får man lite hjälp vid rengöringen.

Vi har hunnit fira Hallowbeen också!

Solvaxsmältaren ska också rengöras. Vaxet som samlats i sommar har jag redan smält tillsammans med det andra vaxet.

I solvaxsmältaren lägger jag i gamla ramar som använts ett par säsonger. De är ganska smutsiga och ramarna rengör jag inte själv utan de lämnas in för rengöring.

Himla kladdigt i lådan.

Med lite skrapande och hett vatten så är lådan redo för nästa säsong.

Trots att alla redskap kokats och rengjorts så använder jag också det bakteriedödande medlet Virkon innan jag packar undan allt.

Ramar och lister doppar jag i en stor balja där jag blandat Virkon och vatten. Ramar och andra kupdelar rengöres med en trasa.

Full utsrustning på dvs skyddsglasögon, munskydd och handskar för medlet är giftigt.

Skattlådorna är klara för tork.

Ramar, lister, bottnar, tak och spärrgaller på tork.

Många ramar är det...

När alla tomma ramar satts i kuporna förvaras allt i lekstugan, som är isolerad men inte uppvärmd. 

Man får plats med mycket på 4 kvm!

Slut på bisäsongen för i år....men bina är fortfarande ute och flyger...

Vi har haft honungsskylt vid vägen i år och erbjudit kunderna smakprov vilket varit mycket uppskattat.

Såhär i coronatider fick vi ordna en anpassad försäljning med bra avstånd.

Från början hade vi 6 burkar till avsmakning men nu har vi kvar 3 burkar med raps från olika slungningar.