Vi börjar biåret 2022 med att droppa oxalsyra på bina så att de sista varroorna släpper taget. Man droppar oxalsyran mellan ramarna, där bina sitter, och sen smetar bina syran på varandra när de rör sig tätt tillsammans.

Under hösten gjordes en behandling med myrsyra men den syran tar inte ev kvalster som finns i de täckta cellerna. Nu vid årsskiftet finns det inget yngel alls och då är alltså alla bina uppe och rör sig.

Detta är vårt största samhälle, bimängden kan variera väldigt mycket men också svårt att avgöra mängden bin eftersom de kan gömma sig bra.

Vi har 8 invintrade kupor och i två av kuporna såg jag inga bin alls. Tog för givet att de var döda och gav därför inte nån behandling.

Dagen efter kollade jag till kuporna och då ser jag plötsligt att det ligger döda bin utanför de två kuporna som jag trodde var döda. Alltså fanns det bin i båda kuporna!

När jag lyfte på taken för att ge oxalsyra så var det plötsligt många bin i båda kuporna!!

Att det ligger döda bin utanför kuporna är helt normalt, det är gamla bin som dör. Deras uppgift har bara varit att hålla värmen igång under vintern dvs vinterbin.

Här är årets uppställning, 8 kupor (en är dold vid förrådet). Får se hur många det blir när vi kollat i mars/april. Brukar vara några små samhällen som man måste slå ihop och det gör inget för 8 kupor är lite för många för oss.

Ska bli skönt att flytta kuporna till sin nya plast längs med häcken.

Ett inköp har jag gjort i år och det är en pollenfälla. Har lyssnat på en föreläsning om pollen och vill gärna samla själv.

Man sätter fällan framför flustret och när bina kommer hem med mycket pollen så måste de tränga sig in genom små hål och då lossnar en del av deras pollen i en låda under fällan.

Det finns många regler kring detta och mer info kommer när det är dax att använda den.

Det blir inte förrän efter rapsblomningen för den ska bina ha själva för att bygga upp samhällena.

De två kuporna som står till vänster måste flyttas eftersom de står i skugga från det nya förrådet. På de platserna kommer det bara att stå tomma kupor.

Maken har byggt om uppställningsplatsen med kraftiga bräder som underlag. Så snart det är möjligt kommer de två kuporna flytta till de nya platserna där de får rejält med sol.

Bina måste ha rensningsflugit innan man rör kuporna. Risken är de kan bajsa inne i kupan om de blir stressade av rörelsen när man lyfter kupan.

Årets första pollenbi, den 3 mars-22.

I år hittade bina den lilla stuprännan på växthuset. Där fanns både lite vatten och lite trädrester att klättra på, väldigt populärt.

Kallt som attan är det här nere på sydkusten (mars) så man får vara väl påpälsad när man förbereder bisäsongen. Här målar jag stödbräder till de nya uppställningsplatserna längs häcken.

Den 11/3 var det dax att börja stödfodra bina. Det var ca 1 vecka senare än förra året. Alla bina har varit ute och rensningsflugit så inga bin sitter i klot. Det är fortfarande väldigt kallt här nere så jag vågade inte kolla om det fanns vintermat kvar i kuporna men jag vill heller inte chansa så därför fick de ambrosia så att de inte ska svälta.

Det brukar finnas vintermat kvar men då kan man spara de ramarna som foder åt avläggare, de kan ju äta sockerlösning för man skattar inte nån honung där. De ska ju bara växa sig starka så de klarar att invintras.

Det fanns bin i alla 8 kuporna, en del stora mängder och en del små.

När jag gav oxalsyra i början av året noterade jag bimängd i de olika kuporna. Utifrån det resultatet ger jag bina olika mängder foder. Samhället på bilden var inte jättestort så de får en mindre mängd. Foderdegen sitter klistrad under plastskivan, som ligger över ett stort hål. Den stora skivan är en bitömmarbotten där jag tagit bort själva bitömmaren. Då blir det ju ett stort hål och där finns alltså fodret. (De små bitömmarna i hörnen har jag spärrat).

Bina är hela tiden under bitömmarskivan.

Jag kollar efter 3-4 dagar hur mycket foder de tagit och snart hoppas jag kunna titta ner i kupan ordentligt. Alltid lika spännande!

Vi skulle egentligen flytta de främre bikuporna förra hösten för de står för mörkt under vår och höst men nu är iaf den nya uppställningsplatsen för bina klar.

De är byggda av lastpallar och står på grus.

Vi har förberett för att alla bina ska stå längs med häcken. Dels blir det mer plats i trädgården men framförallt står alla bina i full sol även på vår och höst.

Detta är sista bilden på den gamla placeringen.

Med hjälp av goda vänner flyttades de 4 främre kuporna till lastpallarna vid häcken. Trädgården blev helt plötsligt väldigt stor!

Nu har vi gott om plats när vi går till vårt nya förråd och bina står i full sol om dagarna.

Redan dagen efter flytten märktes skillnad i bigården. Bina som fått vänta på sol till ca 11-snåret var nu ute redan på morgonen och alla drog in en hel del pollen.

Men sen kom ett rejält bakslag...snö i mars...suck! Dax att ge bina lite extrafoder igen för det dröjer innan det blir varmt.

Jag har ställt skivor framför kuporna som hjälp till bina att vända om igen när de känner kylan ute. Om de hamnar i snön kan de inte ta sig upp. 

...och sen blev det plötsligt fart på rapsen... Det behövdes bara några soliga dagar så tog de ljuvliga rapsfälten över.

Vi har alltid minst ett rapsfält nära gården men i år är nästan hela Söderslätt gult, massor av raps överallt. Vi kan se 5-6 fält från gården så bina har verkligen att göra.

Bina blev minst lika glada som vi :) Närmsta rapsfält ligger norr om gården och bina är verkligen igång från morgon till kväll.

Brukar alltid kolla i rapsfälten så bina sköter sig.

Drottningen är ju flitig med äggläggning nu och här hon hon tom lagt ägg i ett vildbygge. Äggen ser ut som små kommatecken och ligger mitt i cellerna. 

Bina har själv byggt upp denna bit vax och det blir helt perfekta celler när bina bygger. Otroligt imponerande!

Detta vaxbygge ska dock smältas ner, det hängde utanför ramarna.

Skattlådorna blir snabbt fler. Vi har 6 samhällen och några har redan 4 skattlådor vilket är fantastiskt så här tidigt i maj.

Det går snabbt när rapsen blommar. Man får kolla skattlådorna varje dag så det inte är för trångt för bina.

Jag har HLS-lådor och när det är tätt med bin fram till ram 8 (av 10) så sätter jag på en ny låda.

Högt även för maken att nå de översta lådorna för att kolla bimängden.

När det var dax för slungning var jag tvungen att slunga helt själv. Maken skadade foten i gräsklipparen dagen innan slungning så det var bara att ta det lugnt i bigården och plocka en ram i taget för jag kan inte lyfta lådorna (väger mellan 10-15 kg).

Tog såklart tid med det gick!!

När jag avtäckte ramarna var det väldigt mycket täckvax i år. Det tackar man för! Kommer att göra en del bivaxdukar men även sälja bivax. 

Täckvaxet är ju det finaste vaxet man kan få och lämpar sig speciellt till bivaxdukar och bivaxsalvor.

Maken kunde bistå med att mäta vattenhalten på honungen, då använder man en refraktomer som måste vara avsedd för honung.

Redan innan man bestämmer sig för att slunga måste man ha koll på vattenhalten. För att få kallas honung får den bara ha en vattenhalt på mellan 17-20 %

Rapsen slungar vi alltid vid 16,8 -17,2  Vi tar stickprov under hela slungningen för att inte få med en ram med tex 18 - 19% vatten.

När honungen är silad och klar låter vi den stå i ett dygn innan vi burkar den.

Här häller maken i den färdigrörda honungen i ett upptappningskärl.

Det finns mycket mer info i tidigare inlägg om själva slungningen.

Bina blir inte jätteglada när vi tar en stor del av deras honung men de är förvånansvärt snälla ändå. Det ser väldigt rörigt ut men efter ca 1 timme är bina igång igen och lever som vanligt.

Man får aldrig ta all honung utan måste lämna kvar så att samhället klarar sig. Det kan ju bli en period av dåligt väder och det måste man tänka på.

Efter slungningen får de tillbaka sina urslungade ramar och då slickar de i sig all resthonung och reparerar vaxkakan igen så de kan fylla på med ny honung.

Efter rapsskörden kan man sätta på en pollenfälla, första året vi testar det. Fällan får sitta på i max 3 veckor och tar bara en del av all pollen som samlas in. (Bild på pollenfällan finns i början.)

Gallret som sticker ut till höger ska så småningom skjutas för ingången så att bina måste gå in via gallret och då faller en del pollen ner i en låda.

Efter första dygnet var det så här mycket pollen. Just nu är det ganska ostabilt väder så bina flyger inte så mycket.

Vid bättre väder ökar pollenmängden.

Vi hade fällan i tre veckor på ett samhälle och ca en vecka på ett annat. Fällan togs bort eftersom det blev uppehåll i draget och då behöver bina själv sitt pollen.

Till slut fick vi ihop drygt 100 gram. Pollenet förvaras i frysen men ska så småningom torkas i ugnen.

Nästa år köper vi nog fler fällor.

Här badar ett bi i pollen från en myskmalva.

Vi har fått en rejäl mängd honung i år. Alla våra samhällen överlevde ju vintern och vi kunde gå igång med drottningar i alla kuporna, sånt spelar väldigt stor roll både för bimängden och honungen.

När honungen mognat nån vecka (för att smaken ska utvecklas) är det dax att börja sälja honung. Det är så himla trevligt att träffa kunder och bara prata bin och honung.

Jag använder solvaxsmältare för gammalt vax. Det är kladdigt och jobbigt men vaxet smälter ju åtminstone av värmen. I år kom jag på en ny idé för att unvika kladd.

Jag tog ett gammalt frysgaller och sydde ihop en tunn gardin som en kudde och stoppade in gallret i kudden. 

Rensade bort stora vaxsjok från gamla ramar och lade på gallret. Placerade gallret på två bräder längs med insidan av plåtlådan så att det blir en distans mellan gallret och botten på lådan. Tanken är alltså att smutsvaxet ska stanna på ovansidan av gallret och vaxet  ska rinna ner till botten genom det glesa gardintyget.

Och minsann...det funkade! Det gula vaxet rinner ner på plåten och samlas upp i en behållare. Vaxet måste sen smältas ner igen i en saftmaja men då är det mörka vaxet helt borta och det går mycket snabbare att smälta. 

När vaxet är nersmält lämnar jag det till min bihandlare och får då nya vaxkakor tillbaka.

Bina fick en ny kompis i sin vattenskål...en liten groda som låg och svalkade sig i värmen.

När min syster och svåger kom på besök passade jag givetvis på att få lite hjälp av svåger Kibbe. Det är så kul att kunna visa och berätta om binas liv, alla har så många frågor och det är kul att berätta om allt fantastiskt som bina gör.

Kibbe var djupt imponerad av alla bina och hur flitigt de jobbade. Jag använder varken rökpust eller vattenspray i bigården, bina blir lugnare om de får jobba på som vanligt och att jag som biodlare är väldigt lung och försiktig vid genomgång av kuporna.

Man måste förstå att man inkräktar i deras värld och visa respekt för deras arbete.

När man har lite tid över är det dax att ta itu med täckvaxet dvs det vax som man tar bort från ramarna inför slungning. Detta vaxet är det bästa för tillverkning av egna vaxprodukter och ska bara rengöras från honung innan det smälts ner.

Jag börjar med att fylla en hel hink med ljummet vatten, lägger i täckvaxet och smular sen sönder vaxet i mindre delar. På med ett lock och låt stå ca 1 dag eller tills man inte blir klibbig när man känner på vaxet (honungen sjunker till botten).

När vaxet är klibbfritt tar jag en sil och "gräver" upp vaxet med dvs man tar vaxet från toppen eftersom det är honung i botten. Låter silen rinna av i en skål/hink, skakar lite då o då så vattnet rinner igenom vaxet.

Sen lägger jag vaxet på en plåt för att torka. Rör runt lite ibland för att allt ska bli torrt.

Sen är det dax att smälta i en saftmaja (jag har två major, en för finvax och en för fulvax).

Vaxet smälter väldigt fort eftersom det är helt rent. Jag använder dock alltid en bit gardintyg i grytan för det är lättare att få bort enstaka partiklar som isf fastnar i tyget.

Vaxet är smält och ligger på svalning i väl avsköljda mjölkförpackningar. Har lite vatten i botten så det inte fastnar.

Var försiktigt vid vaxsmältning, det är VARMT!!!

Vaxkakorna är klara och ev får man skrapa bort lite fnas eller bubblor från undersidan.

Jag väljer att hålla vaxkakorna lite tunna för då är det lättare att dela dem. När man tex gör lypsyl behövs det bara typ 8 gr vax och det är lättare att dela en tunn platta än en tjock.

Vaxet förvaras i brunt papper på sval plats, ej solsken.

Vi har slungat 7 gånger i sommar och det har såklart varit roligt men också ett himla jobb. 

Man måste ha skyddskläder när man slungar och fina små mössor på huvdet..ha,ha!

Även om vi fått sju olika sorters honung har det inte blivit stora mängder förutom rapsen. Hade vi inte haft raps nära oss hade det inte varit lönt för oss att ha biodling.

Det är verkligen beundransvärt att bina kan hämta såna mängder nektar och pollen som de gör. Vår första slungning av raps brukar ligga på 60-80 kg. När man ser honungen rinna ner i hinkarna är det nästan svårt att tro att bina har åstadkommit allt det.

Ett fantastiskt arbete där alla bina hjälps åt.

Bisäsongen går fort...snart dax för invintring. I år invintrar vi 6 produktionssamhällen och 2 avläggare och har köpt 160 kg socker!!

Förra året köpte vi färdig sockerlösning men blev inte nöjda så i år återgår vi till att göra egen sockerlösning.

Sockret ligger i säckar som väger 25 kg. Vi,dvs maken, häller sockret i en stor plastbalja. Gäller att inte spilla utanför...

Sen öser vi upp rätt mängd i en spann och väger med en bagagevåg. Häller ljummet vatten i spannen och rör runt och fyller sen på resterande vatten från en vattenkokare så att sockret löser sig snabbare. Man får aldrig ha kokande vatten direkt på socker för då  kan bina bli sjuka. I år hällde vi dessutom i blå karamellfärg i sockerlösningen. Tanken är att vi till våren ska se hur mycket vinterfoder som finns kvar och plocka bort det i god tid innan rapsen börjar blomma. Man vill ju absolut inte ha socker i honungen!!!

Vi hade 8 samhällen men ett saknade drottning så då slog vi ihop det med att annat samhälle. Invintrar alltså 7 samhällen. Det måste finnas en drottning för att samhället ska överleva.

Alla spannarna är märkta med namn på alla kuporna. Viktigt att man håller koll så att alla får 20 kg. Det går i ca 10 liter sockerlösnig i en spann så vi får blanda tills det blir sammanlagt 20 kg socker.

När det är dax att servera vintermaten häller vi upp det i rengjorda godislådor med lecaulor på ytan, bina får ju inte drunkna i maten. Det ryms ca 2,5 liter sockerlösning i varje låda så första given mat blir hela 10 liter/ samhälle.

Vi tar av locken och sätter ner lådorna i en tom sarg överst i kupan och bina kommer sen krypande upp genom en massa hål. Bina känner snabbt doften av socker och ytan fylls av massor av bin.

De första 10 literna tömde bina på lite drygt 1 dygn. De transporterar ner det i kupan och lagrar och torkar det i cellerna. Beundransvärt att de gör det så snabbt.

När det är dax att fylla på med ny sockerlösning använder vi en tratt och en bit avklippt trädgårdsslang. Tratten sätts på slangen och sen för vi ner slangen till botten och fyller sen i sockerlösningen som vi då har på petflaskor. På så vi drunknar inga bin eftersom vätskan kommer underifrån och lecakulorna stiger under påfyllnaden.

När invintringen är klar är det dax för varroabehandling. Det behandlas med myrsyra och då måste man ha skyddsutrustning på, både munskydd, skyddsglasögon och plasthandskar.

För fler detaljer ang myrsyrabehandling vg se Biodling år 2021

När myrsyrabehandlingen är klar är det dax att ta itu med all rengöring. Man har iofs hela vintern på sig men jag gör det alltid direkt efter att bina är invintrade.

Jag har redan tvättat alla skattlådor och nu är det dax att smälta vaxet. Ganska kladdigt och lite tungt men ändå lite meditativt när man smälter det i saftmaja. Alltid lika spännande att se hur mycket vax det blir. 

Drygt 10 kg vax blev det plus 1,6 kg täckvax, alltså det vax som man använder till salvor och bivaxdukar. De 10 kilona lämnar jag till Lindhagens i N Grönby och får vaxkakor tillbaka.

Under hela vintern måste man kolla ramarna med jämna mellanrum så det inte finns vaxmottslarver. Man ser tydligt det spunna nätet med små svarta larver på plus en död vaxmott uppe till höger.

På denna ramen var det feta larver. Tur att jag hittade dem i tid!! Larverna äter vax och kan konsumera stora mängder under en vinter.

Lite väl dyr mat till larverna...  Man kan bekämpa larverna med stark ättika men jag föredrar att gå igenom ramarna.

Mycket rengöring blir det, jag har väl ett 10-tal såna här lådor som ska rengöras inför nästa säsong.

Har tömt förrådet på allt som ska rengöras...! Bara att gilla läget och få det gjort. Så himla skönt att ha allt färdigt inför våren.