Biåret börjar alltid med att man gör en oxalsyrebehandling. Oxalsyran droppas på bina med hjälp av en spruta. Det är viktigt att man droppar syran mellan ramarna där bina sitter. När bina rör sig i kupan sprider dom syran till de andra bina.

Oxalsyrans uppgift är att ta död på de ev. resterande varrokvalster som finns kvar efter höstens myrsyrebehandling.

Anledningen till att man gör två behandlingar är att det under hösten finns täckt yngel som inte får del av myrsyran. Nu på vintern finns det inget yngel och då får samtliga bin i kupan del av behandlingen.

Vi oxalsyrebehandlar alltid runt den 6 jan varje år och då är det dessutom första gången sedan ca september som man kollar ner i kupan, alltid lika spännande!

Hela vinter går man och är orolig för om bina lever eller har dött men nu när vi kollat våra sju samhällen ser vi att det är gott om bin i alla samhällena. 

Iband sitter bina högt upp i kupan, strax under taket och ibland sitter de mellan ramarna så att man knappt ser dem. Då gäller det att sticka ner örat och lyssna efter surret.

När man öppnar upp kupan på vintern gäller det att snabbt sköta behandlingen och sen stänga igen, det är verkligen inte bra med kall luft i kupan.

Även om vi nu har bin i alla kuporna så kommer den besvärliga tiden nu...rädslan för att maten ska ta slut hos bina...

Nu gäller det verkligen att vara uppmärksam på så att det inte dör för många bin för då kan det tyda på matbrist.

Varje vecka kollar jag in igenom flustret så att döda bin inte täcker till lufttillförseln. Det dör alltid några bin per dag och de bina skrapar jag ut med en böjd ståltråd.

Sist jag kollade genom flustret var det en kupa där det fanns mer än en handfull döda bin och då blev jag ju orolig att nåt var på gång.

Bestämde mig för att lyfta på locket och kolla bimängden...och ja... det fanns väldigt många bin!! 

Jag kan vara lugn ett tag till.

Vi fick verkligen en rejäl vinter, kort men intensiv. Kuporna blev som vanligt helt översnöade och vi fick skotta fram dem under ett par dagar.

Denna bilden har jag lånat från FB, så himla gullig.

Det är inte ofta jag bär munskydd, jag väljer att hålla avstånd istället.

Men om jag ska ha munskydd så ska det vara detta!

Den 6 mars i år börjar vi officiellt året bisyssla och det innebär att stödfodringen börjar. Det är allid en avvägning det här med stödfodring. Man vet ju aldrig hur mycket mat det finns kvar i kuporna och väntar man för länge med foder är det risk att bina dör av hunger.

Jag kollade mina gamla anteckningar och såg att jag började mata den 15 mars förra året. Eftersom vi väntar regn och rusk en tid framöver bestämde vi oss för att börja nu direkt. 

Bina sitter nere mellan ramarna och jag kan se att flera ramar är tomma, kan dock inte se där bina sitter. 

Jag börjar med att lägga ut distanser över bina.

Vi fodrar med Ambrosia som är en sockerpasta. Bina lägger inte in det i cellerna utan de äter upp det.

Vi har lagt 1,25 kg (1/2 paket ) i varje kupa. Vi täcker med folie och tejpar kanten där vi skär paketen. På undersidan har vi skurit ut en öppning på ca 4x4 cm så bina kommer åt maten underifrån.

Direkt över matpaketen ligger ett linnetyg som täcker hela maten och resten av ramarna. Över detta lägger vi en tillklippt pressening som sluter helt tätt och sen en skattlåda över som håller både linnetyg och pressening på plats.

För att hålla värmen lägger vi en kudde på presseningen som isolering och som täcker hela skattlådan.

Över kudden lägger vi täckplasten och täckbräder och sen det isolerade taket på det.

För att undvika att linnetyget drar år sig fukt från utsidan täcker jag kupan med pressening för att hålla fuktan borta. Lite meckigt med alla moment men vad gör man inte för bina?? Det är ju under en kort period.

Till vår stora glädje var det gott om bin i alla 7 kuporna och inget bajs alls på ramarna.

De här fantastiska blocken hittade jag i vår mataffär, köpte på mig en rejäl mängd.

Det har varit en seg vinter men det har funnits dagar då det varit lite varmare och då har bina varit igång. Vi har en stor plätt med scillor på gräsmattan och den är välbesökt av bina.

Bina har hittat en ny lekplats. Vid växthuset har vi små stuprör och jag såg en dag att bina flockades runt röret (trots att de har vatten på flera ställen i trädgården).

Jag ställde dit en form med lite lecakulor för att samla upp vattnet och bina är helt vilda av glädje. 

Vatten är ju viktigt nu på våren och bina har flera olika kärl att välja på.

Varje vår byter man botten på kuporna, viktigt att bina får en ren och fin botten inför säsongen. En åkersork hade tagit sig i en av kuporna men har snabbt blivt dödad av bina. Jag rensar bottnarna från bin varje dag så sorken har inte legat länge i kupan.

Bimängden är så stor nu på våren så sorken har inte en chans.

Skönt att se bina igång.

Det har ju varit en svår vår med mycket blåst och även storm. Här har jag stormsäkrat en kupa som står lite ensam.

Pollenträff.

Vi invintrade 7 samhällen men efter genomgång blev det 4 produktionssamhällen dvs redo att producera honung.

Ett av våra samhällen var ett sk puckelsamhälle. Det innebär att det antingen är en oparad drottning eller ett arbetsbi som lägger ägg dvs det finns ingen fungerande drottning i samhället.

När drottningen lägger ägg lägger hon dem precis i mitten av cellen eftersom hennes bakdel räcker exakt ner till mitten.

När ett arbetsbi lägger ägg blir det lite hipp som happ i cellen. Det kan vara flera ägg i cellen och de ligger lite här och var. Arbetsbiet är ju mindre och kan inte placera äggen rätt och därför är det enkelt att se.

Titta nog i cellerna så ser ni de små kommateckenliknade äggen som ligger lite varsom.

Anledningen till att man kallar det puckelsamhälle är att det täckta ynglet bara består av pucklar eftersom det bara finns drönarlarver i cellerna. När det finns bin i cellerna är det täckta ynglet helt slätt.

Ett puckelsamhälle är dömt att gå under så det måste åtgärdas.

Jag slog ut hela samhället en bra bit från bigården, tog bort den bikupan där puckelsamhället var. De bina som slogs ut flyger tillbaka till bigården och letar efter sin kupa men tar sig så småningom in i de andra kuporna. En stor del av bina stannar kvar där jag slagit ut dem men det är vinterbi som ändå hade dött inom kort.

Man måste försöka rädda det man kan.

När man tömmer en kupa så rengör man självklart allt. Även bottnarna som man byter under våren rengöres noggrant. Man får aldrig förvara bitillbehör ute så att andra bin kan ta sig in. Om man har nån sjukdom i kuporna så riskerar man att föra smittan vidare.

Puckelsamhälle är dock ingen sjukdom men kupan ska rengöras såklart.

Soliga dagar är det fullt ös i kuporna men det har blivit mycket innesittande för bina.

Alla kuporna har fått ha kvar sitt vinterfoder eftersom allt är försenat i naturen.

...men här har tjejerna fått tag på lite maskrospollen.

Under april har jag satt på musskydd på nätterna eftersom det varit så kallt. Jag blev väldigt förvånad en morgon då jag hittade en åkersork innanför musgallret men det visade sig att den tagit sig in innan jag satte på det.

Sorken hade dött en ögonblicklig död, bina har effektivt försvarat sitt samhälle.

Ganska stor sork...  Sorken har ett bi i munnen, den har förmodligen försökt att försvara sig men det är svårt mot flera tusen bin.

Även om det är kallt och blåsigt så lägger drottningen ägg och det föds massor av bin varje dag. De måste ju vara många då det äntligen blommar och ger sig ut i markerna.

Trots att det inte är så varmt så måste man sätta på en skattlåda så att bina får plats i kupan. Om man väntar för länge och drottningen tycker det är trångt så kommer hon att svärma när värmen kommer.

Jag sätter på första skattlådan när det är bin på alla ramarna i yngelrummet.

Här är första skattlådan på dvs den översta lådan. Precis under skattlådan ser ni en kant, det är kanten på spärrgallret som syntes på förra bilden.

Spärrgallret hindrar drottningen från att gå upp i skattlådan och lägga ägg. I skattlådan ska det bara finnas honung. Bina kommer lätt igenom gallret men drottningen är lite för stor så hon håller sig nere i yngelrummet (de två nedersta lådorna).

Äntligen börjar rapsen att blomma. Bina är snabbt där fastän det just nu bara är enstaka blommor.

Vi har ett stort rapsfält ca 20 m från bina.

Två flickor som besökt raps och maskros.

Nu när vädret varit så dåligt har jag smält lite vax (2,8 kg) och fixat med min sex år gamla bioverall.

Det finns ganska mycket kardborrband på dräkten som slitits ut så jag har bytt till nytt.

Dessutom fixade jag äntligen små remmar som ska hålla mina bihandskar på plats. Handskarna töjer sig i fingrarna och glider ner. Nu har jag sytt ett band med kardborrar som jag kan spänna runt handleden. Hoppas det funkar.

Våren var verkligen seg men till slut blev det ändå dax att slunga. Vi hade fyra samhällen i år och ett rapsfält precis vid gården så bina kunde flyga oavsett väder.

Understa lådan på staplarna är yngelrummet där drottningen bor och bina föds.

Precis ovanför yngelrummet ser man en trälist och det är ett spärrgaller som hindrar drottningen att gå upp och lägga ägg i skattlådorna där honungen samlas.

Skattlådorna är lite smalare än yngelrummet för de är väldigt tunga när de är fyllda med honung.

Innan man slungar måste allt förberedas i köket. Förutom att köket är genomstädat ordentligt så måste alla saker finnas tillgängliga för alla moment går in i varandra.

Vi använder en gammal emeljerad plåt och ett vikbart galler när vi tar bort vaxet från ramarna. Som biodlare får man vara sin egen lyckas smed och tillverka egna fiffiga lösningar för att hålla nere kostnaderna.

Vaxet sparar vi i hinken med strumpbyxan ( ja, oanvänd!) Honungen rinner ur strumpan och vaxet blir kvar.

Vaxet som finns på skattramarna har bina själva producerat. Det är ett oerhört exklusivt vax som inte går att köpa någon annanstans än hos oss biodlare. 

Om man vill göra egen bivaxsalva eller bivaxdukar är det ett sånt vax man ska använda, absolut inget annat vax!! Ta kontakt med en biodlare om ni vill köpa.

När vi slungat och honungen stått i hinkar i ett dygn är det dax att hälla på burk.

Finns mer utförliga beskrivningar om slungning under andra års-flikar om biodling.

Första slungningen och burkningen avklarad! Man blir så himla stolt när man är klar.

Men sen återstår disken...tar åtskilliga timmar att diska allt rent...

Vi ville att det skulle bli lite distans på höjden för de kupor som står på pallkragar.

Genom att fästa två träbitar i pallkragen kan vi nu föra in en kupa i spåret. Kuporna står stadigt och får bra ventilation från nätet under kupan.

Blir det blåsigt spänner vi band runt om.

Fyra avläggare har vi gjort i år. Hoppas kunna sälja någon annars invintrar vi dem.

Täckvaxet som sitter på honungsramarna ska nu bli bivaxsalva. Jag har först smält vaxet en gång och sen blir det en omgång till för att vaxet ska vara så rent som möjligt.

Det ingår bara bivax och olja i bivaxsalva. Man får mäta noga för att få fram en bra konsistens men är man inte nöjd kan man smälta ner det igen och tillsätta antingen mer vax eller olja.

Jag har utarbetade recept som jag följer och är nöjd med. Så rogivande att smälta vax.

Färdig bivaxsalva som håller i flera år. Vi använder inget annat.

Snart dax att sälja honung!

Först tar vi undan en massa burkar till oss och våra tre barn med respektive plus två barnbarn (det blir många burkar!!) sen blir det till släkt, vänner och kollegor.

Om det sen finns något över blir det skylt vid vägen.

Det blev skylt vid vägen. När vi inte är hemma tar vi bara bort skylten så blir det bara en ram.

Kom på att jag ville ha en liten biflagga vid ingången. Letade i mina gömmor...

Så här blev resultatet. Lite gnistrande små stenar i varje blomma, kommer liksom aldrig ifrån det här med glitter och färger.

Avläggarna växer bra i år också. Denna ska så småningom flytta till Hässleholm men de andra behåller vi.

Vi slog ihop två samhällen för jag såg varken drottning, yngel eller ägg i den ena kupan. När vi slog samman dem satte vi spärrgaller mellan kuporna om utifall att det fanns en drottning i båda.

När jag skulle kolla om de hade flyttat in i bara en kupa så var det massor av bin i båda kuporna. Vid genomgång upptäckte jag då att det fanns både ägg och drottning i båda kuporna!! Så...då var det bara att dela dem igen.

Båda drottningarna levde och det beror på att de aldrig träffats eftersom det var spärrgaller mellen dem. Utan gallret hade de slagits och en hade vunnit.

När vi delade dem satte vi glas framför den kupan som flyttades så att de flyger in i glaset och förstår att de bor på ett nytt ställe.

De flyger då ut framför kupan och tar ut nya koordinater.

Dessa hittade jag i en grupp på FB. Biet från ägg till livets slut.

...och denna som är liknande.

Såhär sitter aldrig våra bin...ha,ha!

Bi och bolltistel.

Getingar är ett elände på hösten, smiter in i kupan och stjäl honung. Här tar bina död på en geting men väldigt många getingar dödar bin också.

Dax för vinterfodring. Vi brukar själva göra 60% sockerlösning men i år testade vi att köpa Bifor som är färdigblandad sockerlösning. Väldigt mycket dyrare än att köpa socker men vi ville testa det.

Egentligen ska man vända hinken upp och ner och placera den i kupan men vi valde att servera lösningen i plastlådor som vi gjort i alla år. Vi lägger lecakulor på så att bina inte drunknar. 

Biforhinken väger 16 kg och är inte helt lätt att hantera då man ska vända den samtidigt som man trycker till den för att få till ett vacuum, det vågade vi inte chansa på.

Tror nog att vi återgår till att själva blanda lösningen nästa år.

Nu i oktober är det dax att behandla bina mot varroakvalster. Om man inte behandlar riskerar man att förlora hela samhällen då kvalsterna gräver sig in i lungorna på bina så att de dör.

Först kollar man statusen i kupan, alltid lika kul att se att bimängden är rejäl. Syns kanske inte på bilden men det är rejält med bin mellan ramarna.

Jag behandlar med myrsyrablock dvs tretexblock som är porösa och suger åt sig myrsyran.

Det finns många sätt att behandla mot varroakvalster men jag kör med detta eftersom min mentor gör så.

Man har en mall och skär upp den i sammanlagt 3 snitt fördelade på en 21-dagarsperiod.

Första snittet skärs upp (på båda sidorna) och blocket vilar på ett tunt nät så att bina inte kommer åt blocket som i sin tur vilar på 2 distanser.

Bina känner direkt doften av myrsyran vid uppskärningen men de brukar lugna sig efter ett tag.

Jag har byggt små "minisargar" i trä så att blocket ryms över ramarna, det blir alltså som en extrakupa runt blocket. Överst lägger jag täckplast och sen det vanliga taket.

ALLTID HANDSKAR OCH SKYDDSGLASÖGON NÄR MAN ANVÄNDER MYRSYRA!

Samtidigt som man sätter in myrsyran så måste man också ha varrofällor dvs fånga varroorna på botten för att räkna dem. Viktigt att ha koll på hur mycket nedfall det blir.

Jag smörjer in understa plattan med olja så att varroorna fastnar i oljan när de faller av bina. Gallret är till för att skydda bina från olja och att tvestjärtarna inte ska käka upp varoorna.

Hela brickan sättes in på botten i kupan.

Efter 10 dagar kollar man hur mycket nedfall det blivit. Här ser man på brickan att det finns en del mörka prickar och det är varroor.

Jag har invintrat 8 samhällen och denna brickan tillhör en avläggare som är gjord i år. De andra samhällena hade betydligt färre varroor men så kan det vara i en bigård.

Alla måste dock behandlas.

Första kollen är alltså efter 10 dagar, då skär man ett nytt snitt, sen ny koll efter 5 dagar. Sista uppskärning efter ytterligare 5 dagar och sen slut efter 21 dagar.

Man torkar av brickan efter varje koll och smörjer in med ny olja.

Såhär stor förändring blev nerfallet efter 2:a uppskärningen, betydligt färre varroor.

...och här är den tredje och sista.

Bra resultat!

Jag har varit flitig med vaxsmältning och fått ihop drygt 10 kg vax! Det är värt ca 2400 kr.

Jag lämnar mitt vax till Lindhagens i N Grönby och får nya vaxkakor tillbaka.

Att smälta vax är ett evighetsjobb. Först ska man ta bort all vax från de ramar som ska smältas och sen ska allt smältas två gånger. Skitigt och fruktansvärt kladdigt men också väldigt meditativt. Vax är en bristvara och jag tar hand om minsta lilla gnutta vax för "många bäckar små..."

När vaxet är smält återstår att tvätta ett par hundra ramar...

Hygien är ju jätteviktig och det är ett gigantiskt jobb på hösten för att få allt klart. Jag har flera gånger trott mig vara klar men så hittar man lite nya grejer som måste diskas.

...tex alla dessa plastlådor som vi förvarar ramar i...

Men nu är jag klar! Allt redo inför våren.

Spärrgallerna används ju inte på vintern så de ska också rengöras. I år testade jag att använda vår ångtvätt och det gick väldigt snabbt och bra.

Man måste hitta nya sätt och detta var en bra idé!

Vi har haft en mild höst och bina har varit ute nästan varje dag. Det har gjort att jag valde att ge dem en extraskvätt sockerlösning, 60%, eftersom de förbrukar mycket energi när de flyger.

En del kupor ville inte ha något extra dvs de gick aldrig upp i foderlådan medan andra tömde snabbt. Vi gav sockerlösning tills dess alla bina var nöjda dvs de drog inte ner mer.

Jag antecknar ju alla ingrepp i kuporna och kommer att följa utveckligen ang de som drog ner sitt extrafoder och de som valde att avstå.

Vi invintrade 8 samhällen och de är ju olika stora så därav påverkas såklart foderåtgången.

Förrådet är klart och det är dax att flytta in alla bigrejerna.

Vi har haft lite kaos i trädgården från sommaren 2019 då det föddes så oerhört många bin. Vi hade 12 kupor som mest och de var lite överallt i trädgården.

Nu förbereder vi en ny biplats längs häcken så att alla kuporna som står mitt i trädgården flyttas. Vi hoppas kunna ha 5 kupor totalt nästa sommar men måste också ha plast för avläggare.

Redo för att ta emot bina till våren 2022!

Framför lastpallarna ser ni ett att det ligger lite nät och armeringsjärn. Vi har grävt upp och planterat krokus, scilla och snödroppar och näten är för att katterna inte ska gräva  där.